Solnorsegoddess

I en tid då världen ännu formades, innan dag och natt skiljdes åt och innan ljuset och mörkret hade tagit sina platser, flöt tiden stilla, utan att något ljusskifte rörde sig över himlen.

Gudinnan Sunna, även känd som Sol, och hennes bror Måne var så bländande vackra att gudarna beslutade att deras skönhet skulle förgylla himlavalvet för alla att se.

Sunna fick en vagn mäktig nog att bära solen, smidd av gnistor från Eldens rike, och två kraftfulla hästar – hingstarna Arvak och Alsvid – vars hovar skulle slå gnistor mot himlen.

När dagen grydde för allra första gången, reste sig Sunna ur det djupaste mörker. Med ett beslutsamt grepp om tömmarna spände hon för sina hästar, och de galopperade upp mot himlen.

Hennes gyllene strålar skar genom nattens mörker som ett svärd, och förde med sig den första gryningen, en gryning som världen aldrig tidigare skådat.

Hennes ljus svepte över jorden, avslöjade världens dolda skönhet, framhävde blommornas färger och lyste upp stigar som förut varit dolda i skuggorna.

Hon är inte bara en bringare av ljus och värme, utan också en evig krigarinna som står emot mörkret som hotar att sluka henne.  Hennes dagliga färd över himlavalvet är inte utan fara, för i skuggorna lurar vargen Sköll, alltid jagande, alltid hungrig efter att sluka henne för att kasta världen i mörker.
Men Sunna, som är driven av sitt mod och styrka, fortsätter sin resa, trotsar farorna och ser till att ljuset alltid vinner.

I vår moderna värld kan det kännas som om mörkret jagar oss, precis som vargen Sköll jagar Sunna över himlen. Stress, oro och krav från alla håll kan få oss att känna oss överväldigade, som om mörkret hotar att sluka oss.

Hon när, hon beskyddar, och älskar med samma intensitet. Sunna är också Älskarinnan – den som känner livet i varje andetag, som älskar med hela sitt hjärta och kropp, och som inte räds att visa sin sårbarhet. Hon är sinnesnärvaron själv, den som njuter av varje ögonblick och som låter sig uppslukas av livets skönhet och kraft.

Hon lär oss att det är genom att vara fullt närvarande i nuet, och genom att våga älska vilt och utan förbehåll, som vi verkligen lever. Hon frågar dig; Hur levande vill du vara?

Sunna är både Krigarinnan som leder oss genom livets strider och Älskarinnan som hjälper oss att njuta av varje seger – en påminnelse om att vi kan vara både starka och sårbara, både modiga och känsliga.
Hon inspirerar oss att leva med hela vår själ, att lysa starkt och att älska djupt, oavsett vad världen omkring oss säger.

Varje gång solen stiger på himlen, är det Sunna som påminner oss om den kraft och kärlek vi har inom oss. Hon är den vilda energin som driver oss framåt, och den kärleksfulla närvaro som håller oss förankrade i nuet.

Sunna, solgudinnan, är en vild och fri själ som varje dag dansar över himlen. Hon värmer jorden, får frön att växa.
Hon visar livets goda sidor och väcker livslusten, hettan och den sexuella energin.
Men utan tillräcklig fukt och svalka blir hennes strålar förödande.

Vi vill lysa starkt i allt vi gör, men utan tid för vila riskerar vi att bränna ut oss. Sunna lär oss att precis som solen behöver jorden för att sprida sitt ljus, behöver vi finna vår egen jordning för att balansera de krafter som verkar inom oss. 

Hennes eldiga resa över himlavalvet följs av en svalkande bris, som påminner oss om att vi behöver alla element i våra liv.

Hon visar att balans inte är något statiskt – det är en vild dans mellan krafter, där det livgivande möter det destruktiva, där ljus och mörker kämpar om sin plats.

En av de mest fascinerande delarna av myten om Sunna är berättelsen om hennes roll under Ragnarök, den nordiska mytologins version av världens undergång.
Under Ragnarök förutspås det att Sunna kommer att bli jagad och slutligen uppäten av vargen Sköll,  en manifestation av mörker som länge har strävat efter att sluka solen.

Men även i denna till synes oåterkalleliga förlust finns ett löfte – Sunnas barn kommer att överleva och föra solens ljus vidare in i den nya världen som uppstår efter Ragnarök. Denna del av myten symboliserar den eviga cykeln av liv, död och återfödelse.

Fascinationen ligger i hur Sunna representerar en ständig kamp mot mörker och undergång, men samtidigt är en symbol för att ljuset aldrig helt kan släckas.